Man kan inte bli arg

Jag var hemma med sjukt barn.
Satte mig i vardagsrummet.
Krigaren, 3 år, lekte runt...befann sig tillfälligt i köket.
Plötsligt blev allt tyst.... så där tyst det bara kan bli när nåt är på gång.
Jag reste mig upp och gick mot köket.
Med ens hörde jag små fötter skynda över köksgolvet.

När jag kom ut i köket möttes jag av denna syn:























Jag tittar runt hörnet och där står den här genomförkylda lilla saken och försöker se ut som om det regnar:









Man kan inte bli arg.