Utan balle i förorten

Min "klick" (Indiskan, Krigaren, Prinsen) och jag drog till vårt lokala burgarhak för att få lite skräpmat i oss.
Tänker inte avslöja vilket.

Jag har ätit upp min burgare och sitter och sippar på min milkshake. Sitter avslappnat och observerar min omgivning...
Paret bredvid mig är precis klara, och en ung tjej kommer fram till dom och frågar artigt om hon kan ta över deras platser (det var tvärtjockt inne på haket).
Dom svarar så klart Ja och hon ställer sig lite på sidan om och väntar.

Precis när hon ska sätta sig kommer två killar och glider framför henne och tar hennes två platser.
"Ursäkta, jag skulle precis sätta mig där."
Killarna stirrar ner på sina pommes utan att svara.
"Hallå. Jag och min mamma skulle precis sätta oss här. Jag stod ju och väntade."

-"Försten till kvarn..." svarar killen som sitter bredvid mig, och fortsätter sedan att ignorera henne.
Ett par meningsutbyten till sker, men tjejen hålls kort av killarna. Till slut ger hon upp och ställer sig på sidan, blickandes ut över folkhavet i lokalen.

Sippar på min milkshake.....
Jag har svårt för att låta idioti passera okommenterat.
"Hörrni, tror ni att era mammor skulle bli stolta om dom såg er nu?"

Killen mitt mot mig flyger upp ur sin stol och skriker: "SNACKAR DU SKIT OM VÅRA MAMMOR?!?!".

Då man är lätt yrkesskadad och van att bemöta människor utvärderade jag situationen lite snabbt. Vad vill skrikapan uppnå med att flyga upp sådär?
Jo - han vill få mig rädd. Då gör vi tvärtom.

Jag tittade på honom lika vänligt roat som jag gjort när jag fällde kommentaren, tog en sipp på min milkshake, och svarade lugnt: "Nej, inte alls."

"SNACKA INTE SKIT! DET GJORDE DU VISST!!"

"Närå jag bara ifrågasatte er uppfostran. Kan inte tänka mig att era mammor uppfostrade er att bete er såhär."

"SLUTA SNACKA SKIT OM VÅRA MAMMOR!!"

Det stod klart att snubbarna gick på nåt. -Oberäkneliga.
Killen är aggressiv. Jag har inte sagt nåt som skulle kunna fått honom så här arg. Han spelar.
Vad vill han uppnå? Han muckar. Han vill få mig arg.
Han håller högerhanden i fickan. Varje gång han tror han ska få igång mig drar han handen en bit ut ur fickan som om han va på väg att dra fram nåt. Det kan va en kniv.
Om han är hög känner han sig mer superman än han är. Min fördel. Men vad göra? Min familj sitter här, dom är prio ett.
Kontrollera honom. Släpp honom inte med blicken. Ge honom ingen lucka till utfall.

Mina barn var redan vettskrämda av hans skrikande.

Killen börjar bli mer och mer frustrerad över att han inte kan få mig att ställa mig upp och gå i klinch.

Jag är aplugn.
Mitt hjärta pumpar ut blod och adrenalin i 180.
All min koncentration går till att iaktta honom och samtidigt se så jävla roat lugn ut jag bara orimligtvis kan vara.

"Sluta fåna dig nu. Sätt dig och käka upp din burgare istället. Du har ju kämpat för att få den här platsen."
Plötsligt rycker han åt sig resten av min milkshake som står på bordet och kastar den på mig.
Nu har jag inget val. Jag måste ställa mig upp.

Jag ställer mig upp relativt sakta och tittar på min kropp.
Jag har milkshake som rinner från toppen på knoppen ner till botten av kroppen.....

Han vill få mig arg. Mina barn. Får inte bli arg. Då måste jag slåss. Då åker kniven fram. Då blir någon skadad.
Mina barn. Dom har inte kopplat att det är min familj som sitter där... Det får dom inte koppla. Får inte titta åt deras håll. Bästa lösningen är snuten. Måste dra ut på tiden. Försöka få ur honom information.

Jag lyfter blicken mot honom och försöker se så vuxen och ifrågasättande ut som jag bara kan. "Och vad var det här bra för då?"

"ORD ELLER HANDLING! ORD ELLER HANDLING!"

"Kallar du det här för handling?"

Någon skriker: "Han har kniiiv!". No shit Sherlock. Tydligen har hon fått syn på kniven i fickan.

"ORD ELLER HANDLING!!"

"Svara mig - hur gammal är du?" (undrar om han går på den här)

"JAG ÄR 29 VADDÅRÅ?!?!"

"Nä jag bara undrar för det här är nåt min son skulle göra, och han är tre år. Du e liksom 29."

"SLUTA SNACKA SKIT!!"

"När har jag snackat skit?"

"DU HAR SNACKAT SKIT OM VÅRA MAMMOR!!!"

"När då??"

"SLUTA SNACKA SKIT!!"

"Nej men allvar. När har jag snackat skit om era mammor?"

"MEN DU VET SJÄLV, SLUTA SNACKA SKIIIIT!"

"Hur kan ni som är svenskar förresten gå igång så här hårt på att nån nämner ordet mamma?
Du har ju säkert ett helsvenskt namn. Vad heter du?" (kom igen kom igen)

"FATTARU INTE VA JAG SÄGER SLUUTAA SNACKA SKIIIT!!!!" (nähä)
Och så fortsatte det.

Av alla som va där och käkade, i synnerhet alla MÄN som var där och käkade, och all personal som jobbade, så var det INGEN som kom på tanken att ge en hjälpande hand.
Om alla MÄN bara hade ställt sig i en cirkel runt om oss och tittat på dom så hade dom sprungit därifrån.
Ingen tordes göra nåt.
Personalen ringde inte ens snuten.
Till slut är det iaf en man som ställer sig upp och säger att polisen var på väg, varpå snubbarna får väldigt bråttom.

DÅ vill jag att dom ska stanna. Dags att börja mucka.

"VADDÅ? SKA NI SPRINGA NU? JAG TRODDE VI HADE EN DISKUSSION HÄR?!? HÖRRU DIN LILLA FJANT KOM HIT NU, SPRING INTE IVÄG!"

Mitt i meningen ser jag på mannen att han ljög. Snuten är inte på väg. Fan. Men snubbarna drar.
Jag går in på toa och tvättar av mig.
Vakterna kommer.
Jag redogör.
Snuten kommer.
Jag redogör igen.
Dom berömmer mig för mitt civilkurage.
Civilkurage? Jag förklarar lite löst och ledigt att vi alla är personligt ansvariga för det samhälle vi lever i, och vi är alla med och skapar det samhälle vi själva vill leva i.
(Jo - Do The Right Thing 3.650 ggr)

Tjejen jag stod upp för tackade inte ens.
Jag vände mig till folkhavet på haket och tackade alla, speciellt alla MÄN som engagerat sig. Verkligen. Tack allihop!

Inga ballar någonstans.

Poliseskort till garaget.

Dagen efter blev en kille nedstucken, precis utanför burgarhaket, av två okända män.
Han dog senare på sjukhuset.
Om det fanns fler ballar där ute skulle han kanske levt idag.

Tack för mig.