Vi hade personalfest på mitt dåvarande arbete, och efter krogrundan var det dags att skjuta skiten ur varandra på Laserdome.
Som nymuckad 20-plussare kände jag lite att det här skulle bli en lätt match, och jag värjde mig inte för att skryta om det också.
Jag var ju trots allt den ende i sällskapet med anti-terrorist utbildning.
På med väst och vapen.
Slå på sensorerna.
In i mörkret.
Min plan var att hjältemodigt slå ut motståndarnas försvar på egen hand innan dom ens hunnit fatta vad som hänt.
Jag kom till en korsning i mörkret där inne, och jag visste att den lede Fi lurade runt hörnet....
Min plan var att kasta mig på golvet och glida fram till hörnet så att jag i en sammanhängande rörelse kunde rikta mitt vapen runt hörnet och meja ner motståndarna.
Jag tog sats......kastade mig på golvet.....och gled i perfekt vinkel mot hörnet.....och tog sikte....
"klick - klick - klick"
Jäkla kass teknik! Fick springa till personalen och fixa problemet....dyrbar tid gick förlorad, men när rundan var över deklarerade jag storslaget:
"Jag slog ut era baser säkert tre gånger på raken!"
"Men det går ju inte......"
När vi fått resultatet av omgången, och hunnit konstatera att mitt lag förlorat STORT mot tre andra lag kunde jag lunkande i trasiga byxor och krossat ego konstatera:
- Jeanstyg är inte lika hållbart som M90 uniformen.
- Laserdomes västar slutar fungera vid en kraftig stöt.
- Motståndarlagets bas är utslagen först EFTER att den slutar blinka, och detta kan bara göras EN gång.
Dom andra fortsatte krogrundan medan jag fick åka hem och slänga byxorna.
Jag tror det var nånstans här jag började lära mig att hålla käften mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar