Pissing Contest

Mitt nya jobb har visat sig erbjuda fler fantastiska möjligheter till människokontakt än någon professionell glädjeflicka någonsin skulle kunnat drömma om.
Runt påsk släpper anstalterna ut lite lämpliga interner på permis.
De flesta återvänder till de trakter dom blev upplockade i, så under påsken kan man väl säga att vi får besök.

Den påsken som just passerade va inget undantag. Tre snubbar; en fighter som till utseendet såg ut att tillhöra OG, en jugge, och en långskäggig svensk halvalkis kliver in och vill dricka ett par bira.
No problem.
En bitig snubbe med MacGyver-frilla sitter ett par bord bort och käkar, dricker bira och nubbe, samtidigt som han pratar högljutt i telefonen.
Alla klassiska intern-profiler.

Efter en stund sitter dom här klassikerna självklart och hojtar till varandra tvärs över rummet som om det vore nån jävla skolmatsal.
Jag får dom uppspelta energiknippena att tagga ner lite, och dom hinner försäkra mig om att dom är vänner alllihop.
Fem minuter senare har tydligen fightern glömt det, och istället triggat på McGyvers biffiga muskler, och försöker försäkra mig om att han med lätthet kan knäcka nacken på biffen.
Allt medan han och juggen förhör mig om min härkomst och hood, och testar mina gränser, precis som tonåringar.
Jag undrar tyst hur länge dom suttit inne.

När jag låtit dom få höra det dom vill höra, och vi är tjenis med varandra, brorsor från andra morsor, blood in blood out, all hood, förortslegender, brothers in the same struggle, är det dags att övertyga trion om att det är dags att avrunda.
Vi är ju polare nu, så nu måste vi skaka varandras händer och mäta den andres ryggrad, penis, och pungtyngd.

Ni är så jävla bra.
Vi är så jävla bra.
Gå nu.