Gick ni på den?

Jag har oftast svårt för att lura folk. Alltså, missförstå mig inte - det är inte svårt att luras, men jag vill helst tala sanning.
Jag tror det är svennen i mig.
När jag jobbar däremot utövar jag rätten att lura skiten ur gemene man.
Jag ser det lite som att jag serverar en illusion.
För erkänn - när ni går på italiensk restaurang vill ni bli serverade av en italienare, och när ni går på ett tapashak vill ni bli uppvaktade av en spanjor, och när ni ska käka sushi är det alltid lite lite bättre om han som rullat riset är en sneögd liten jävel i svart liten risrullarmössa. Erkänn!

Ibland går det inte som man vill.

Eller så orkar man bara inte hålla på och tramsa längre.
Då kan man bara rädda situationen med humor.
Egentligen söker man bara ett avslut.

"....Pasta Linguine ai Frutti di Mare!"
(med bästa italienska uttalet en la stada)

"Ah! Äkta italiensk mat, på en äkta italiensk krog, serverat av en italienare! Det kan inte bli bättre!........guuud så fint upplagt! Åh, blåmusslor - gud så gott! Säg mig...vad heter blåmusslor på italienska?"
"Jag har inte den blekaste, jag kommer från Brasilien."
"Hahaha....vad pratar man där då?"
"Portugisiska."
"Är inte alla latinska språk snarlika?"
"Jo, förvisso."
"Vad heter blåmusslor på portugisiska då?"
"Ingen aning du, jag är adopterad. Smaklig måltid."