Valborgsmässohelvete!!

Jag känner mig lurad!

Här har man förutsett en lugn valborgsmässohelg då valborg och första maj sammanfaller med helgen och skapar en långhelg som är idealisk för alla svennar att ta sig ut på landet på.
Man tar inte in den där extrapersonalen i servisen som man brukar varje helg.....man skiter i att plocka in en vakt inför i afton......och en nisse behöver man ju inte....

ELLER HUR...



Jag kommer in till min veckas första arbetsdag (igår) och finner den tidigare så tomma bokningsboken överfull med bokningar! Vart kom dom ifrån? Kom alla svennar underfund om samtidigt att dom inte skulle åka ut på landet? Varför åker ni inte er väg så att man kan få det lite lugnt och skönt och kolla på brasa, kanske grilla en korv, och sjunga om hur vintern rasar?!? (för det brukar jag göra...jo)

Dags att lägga på ett kol.
Igår tokbokade jag servis, ringde upp en vilt främmande människa som ska få provjobba som entrévärd, men när det kommer till nisse är det stört omöjligt att få in nån....det verkar som varenda liten pubertal fjant i stan (dom som brukar jobba som nissar) har bestämt sig för att supa till ikväll....

Ja, jag känner mig lurad.

Allt detta extraarbete för att ni inte kan åka till landet, era jävlar.

The Cheezier Snack

En produkt jag verkligen saknar.
Fortfarande.

Internatet.

En dag satt jag och mina kumpaner o tramsade oss över ett par ostmackor inne i matsalen på elevhemmet.
-Åh! Utsökt!
-Verkligen fantastiskt!
-Krämigt nötig....
-Robust karaktär!
Plötsligt glider vår vän Thiago förbi vårt bord.
-Thiago!
Har du smakat den här makalösa osten?

-Nej, vaddå??

-Jättegod!
-Verkligen! Mmmmm....-Vad är det för slags ost då?
-Flensost heter den. En exklusiv liten historia från Flen. Gå in i köket och be husorna om lite.

Varpå Thiago går in till våra robusta köksdamer.
Snart hör man ett vrålskratt från köket, följt av en bestämd kvinnoröst som säger:
Ut med dig unge! Komma hit och dumma dig med sånt trams! Skulle du vara rolig nu? Ut ur köket med dig!

Thiago studsar ut genom köksdörren fortare än man hinner säga Flamberingsvagn!

Något oförstående är han kring vad som egentligen hände.....och möts av hur vi formligen ligger över bordet och asgarvar.


Stackars Thiago.

Bordellverksamhet

För att hålla mig till månadens lilla tema: luringar, ska jag nu ta er tillbaks igen.....denna gång till skoltiden.

I gymnasiet gick jag på internatskola. För alla er som sett eller läst "Ondskan" vill jag bara meddela er att Jan Guillou inte är helt off. Man tycker att elever nånstans borde säga stopp när det går för långt.....men det är ju så att man färgas av sin omgivning.

VARNING:
Känsliga läsare hänvisas till lite menlösare läsning på: http://brun1.devote.se/

Vi hade en kille på vårt elevhem, Thiago, som skröt vitt och brett om alla tjejer han erövrat. Han hade rest en del med sin familj världen över, och hävdade att han hunnit belägra både ett o annat. Problemet var bara att han var rätt nördig till utseendet: kort, tjock, stoora glasögon, och pottfrilla. Som pricken över i:et var han väl inte den vassaste kniven i lådan heller.
Det var rätt uppenbart att han inte ens hade känt doften av punani.

En dag avslöjade jag och mina kumpaner en dold och högst superhemlig sanning för honom......något bara invigda visste om.....

Tjejerna på elevhemmet tvärs över gårdsplan sysslade med bordellverksamhet.

Till kruxet hörde att den tjej han var betuttad i bodde på det elevhemmet.
Hans första något tröga reaktion var: Ahaaa.....nu förstår jag!
Det han tycktes förstå var varför hon inte visat intresse för honom.
Det han inte tycktes förstå var att tjejen tillhörde min trogna skara kumpaner.

Vi sa att vi kunde hooka upp honom med hans drömtjej samma kväll om han ville.
Han var på....men hade inga pengar. Vi sa att det inte var några problem då vi givetvis skulle bjussa honom den här gången. Vi gav honom instruktioner att komma till vårt rum efter släckning. (då det ska vara släckt i allas rum, och eleverna förväntas somna)

Runt ett på natten hörde vi en försiktig knackning, och vårt offer smet in.


Jag och min rumskompis hade förvarnat vår tilltänkta, och smet nu ut i natten för att hämta henne. Tyst ut genom sidodörren.....via skuggorna utan att bli upptäckta fram till det andra elevhemmet....smet lika tysta in....och genom korridoren tyst...tyst.....in i hennes rum.
Väckte henne där hon låg o slumrade på sin säng påklädd och redo.

Hon var helt sömndrucken, men det var okej eftersom det bara skulle spä på Thiagos livliga fantasi att tjejerna på elevhemmet säkert knarkade också, eftersom det är sånt som prostituerade gör, enligt Thiago.

Vi smög oss alla tre fram bland skuggorna ute i terrängen......tyst tillbaks in på vårt elevhem......tyst, tyst genom korridorer och knarrande trapphus för att inte väcka husmor och husfar....och slutligen in på vårt rum.

Där satt Thiago och väntade.

Vi lämnade över vår tjejkompis i 'hans vård', och smet ut ur rummet.....tillbaks genom korridorer och trapphus och ut i natten igen...upp på berget - första parkett med fri insikt genom elevhemmets alla fönster.

När vi hade lämnat rummet hade vår tjejkompis tagit kommandot, och sagt:
Ok, låt oss få det här överstökat!
Langade till honom en kondom och beordrade honom att trä på den.

Det första han gör är att dra ut kondomen ur förpackningen med nervöst darrande fingrar, och sedan vänder han och tittar på den lite fundersamt innan han drar ut kondomen till dess fulla längd. Sedan börjar han gräva i brallan, plockar fram Lilleman, och försöker trä på den redan utdragna kådisen.

Men gör det inte här, spring in på toaletten och gör det, kom tillbaks när du är klar.

Skynda dig!

Thiago gjorde som han blivit tillsagd, och sprang ut till toaletten som låg i korridoren, och det var då vår tjej passade på att smita ut i natten och göra oss sällskap på första parkett.
Vi hinner precis samla oss för att få se vårt offer smyga tillbaks genom korridoren och in till rummet igen. Snart ser vi honom titta ut igen....och sökandet börjar.

Han springer som en vettvilling runt i alla korridorer, tänder alla lampor, öppnar och stänger alla dörrar! Han blir ivrigare och ivrigare! Det går fortare och fortare! Vi sitter alla tre och viker oss av skratt på berget utanför.

Till slut har han lyckats föra tillräckligt med oväsen för att väcka hela huset, och så även husmor som kommer och tar honom på bar gärning.
Vad gör han uppe?
Varför för han så mycket oväsen?
Varför springer han omkring i bara kalsonger?

Han hade lite svårt att förklara sig.

Stackars Thiago.

Hur kunde vi va så elaka?

Birgitta von Otter

Originalet von Otter

Jag har lite haft lite som tradition att låta mitt alter ego Birgitta von Otter ringa upp folk den 1:a april och påstå vissa saker.

Det är inte skribenten, Kjell-Olof Feldts fru, Birgitta von Otter jag menar att jag härmar på något sätt, utan en helt fiktiv person. Min Gittan är en gammal överklassdam från Öfre som älskar sin stora familj, och värnar om smådetaljer (något hon mer än gärna diskuterar med sin irriterande röst).

För att lyckas med detta på den stora lurar-dagen så måste man ju va rätt trovärdig.

Tydligen är jag det då jag lyckats lura svärmor, arbete, kompisar, och diverse löst folk att jag är the real deal.

Vid ett tillfälle ringde jag upp mitt arbete och ville boka bord inför kvällen.

Vi skulle bli runt 30 pers för ett litet spontat fördelsedagsfirande och jag ville ha lite special...pratade mycket om helt ovidkommande saker.....och min chef försökte hela tiden gå vidare i samtalet och jag visste hur mycket jag sinkade henne i arbetet....men jag fortsatte mala.
Det lät ungefär så här:

God förmiddag! Mitt namn är Birgitta von Otter och jag har en liten förfrågan om en bokning för ett sällskap ikväll.

"Jaha, hej."

Ja. Ni förstår....min man, Gösta, han fyller 65 idag och har sagt att han inte tänkt fira sin födelsedag, varpå vi inget planerat. Min son, Hans......han har blivit såå stilig med åren, läkare till yrket förstår fröken, ett riktigt kap.....jo, han kom med
den ...briljanta idén till ett surpriis-party förstår du! Nu har jag ringt runt
ska du veta....och det är inte lätt....trettio personer, har ni plats för det ikväll, tro?

"Jaa....det kan vi nog ordna..."

Nää vad säger du! Gud så roligt! Vad glad han ska bli, guuben. Och mat då....har ni köttbullar till barnen?

"Jadå, det har vi."

Lysande! Vad har ni till dom vuxna då....?

"Ja vi har ju lite att välja på då.... (jag hade förutsett hennes oförmåga att styra gästen) .... har ni sett våran meny?"

Nej. Har ni pilgrimsmusslor? Gösta, förstår du, har ett närmast intimt förhållande till just pilgrimsmusslor...han älskar dom såå!

"Nej vi har inte det."

Följt av Kalventrekått. Åh, vi var nere i Sancerre på solsemester, så vackert! Då åt vi det. Som vi älskade det! Gösta blev ju helt lyrisk! Har fröken varit i Sancerre?

"Näe....det har jag inte, men vi har inte pilgrimsmusslor.....och inte kalventrecôte heller."

Har ni inte? Vad har ni då?

Varpå den stackars chefen fick sitta och rabbla ett axplock av menyn, med tillhörande innehållsförteckningar och tillbehörsredogörelser......mitt i stressen av att hinna öppna restaurangen i tid.

Stackare.

När jag kom in till jobbet höll dom som bäst på att dra bord.

Jag ställer mig bredvid chefen och tittar på spektaklet.

Är det ett stort sällskap?

"Ja, det är tretti personer som ringt och bokat i förmiddags."

Jaha, nåt företag eller?

"Näe, nån gammal överklasskärring.
Födelsedagsfirande."

Jaha..... (tystnad)

Har dom förbeställt?

*suck* "Jaa.."

Nää vad säger du! Guud så roligt!

"Din jävel! Fy faaaan!!!"

Efter att jag fått vrida mig av skratt över att hon gått på en sån totalblåsning, fick jag dra tillbaks borden själv......men det var det värt!

Bergsprängaren

Nu har helgen hälsat på igen.

I tonåren stod helgen för party!

Och då, när man just upptäckt supa, så söp man stenhårt.

Försten att däcka vann.

Intresset finns lyckligtvis inte kvar då det idag skulle klassat mig gravt alkoholiserad.

Mitt största problem i dag med fylla är att jag är bekväm av mig och helst vill åka bil hem från krogen. Som bekant verkar inte aina uppskatta att man kombinerar alkohol med bilkörning, hur mycket man än själv hävdar att man kör betydligt mjukare.

I tonåren låg ens största problem i hur man skulle ta sig förbi föräldrarna i vardagsrummet utan att dom upptäckte hur packad man va.

En dag kom jag på lösningen!

Jag låg kvällen innan i min säng och la upp en plan.

Den var skitbra!

Nu skulle jag lura dom!

1. Gör dig iordning inför kvällen.


2. Ta med dig din GROSSE graffittimålade bergsprängare ut när du går.


3. Göm bandaren under hammocken utanför ytterdörren.
   (Ja, vi hade en sån där liten gung-historia stående utanför lägenhetsdörren då den vette ut.)


4. Parta hur hårt du vill.


5. Plocka på dig bandaren på väg in.


6. Håll den rakt framför dig, och använd den som ett riktmärke när du passerar föräldrarna.

Jag trodde det var klockrent.

Jag kan bara föreställa mig hur det måste sett ut när jag klev in knäpptyst och stirrade totalkoncentrerat på bandaren som jag höll i ett krampaktigt grepp med spänd arm RAKT framför mig, medan jag tokvinglade genom vardagsrummet.

Barns Visdom 7: Röven

"...och på dagis jag krista röven!"





Ungen har svårt med L och R.... jag frågar om det gör ont.
Tydligen har dom klistrat löv på dagis.

Imse Vimse...

En vän till mig gick igång på att lura allt och alla.
En dag kom han hem till mig, och satte sig och småflinade i soffan...

"Vad flinar du åt?"

"Jag träffade ett ex på krogen igår."

"Jaha?"

"Ja, asså det va ju typ fem - sex år sen vi va tillsammans. Ett one-night stand."

"Jaja.."

"Jageehh...hade liksom kört en liten luring på henne då."

"Vaddå?"

"Jo, jag hade lurat i henne att jag gick igång på barnvisor."

"Hur då gick igång? Att du blev kåt?"

"Ja, precis. Men det här kom ju inte jag ihåg när vi träffade på varandra igår."

"Ha ha..nähä. Va hände då?"

"Jo hon följde med hem, och när vi ligger där på sängen och gosar så riktigt känner jag hur trött jag är.
Jag talar om det för henne och säger att jag vill sova, hoppas hon liksom har överseende och så.
Hon säger att det är lugnt och fortsätter killa mig på ryggen
Jag håller på att slumra till då hon plötsligt böjer sig fram och nynnar sensuellt i mitt öra:
Imse-vimse spindel, klättra upp för trå'n...."

Gick ni på den?

Jag har oftast svårt för att lura folk. Alltså, missförstå mig inte - det är inte svårt att luras, men jag vill helst tala sanning.
Jag tror det är svennen i mig.
När jag jobbar däremot utövar jag rätten att lura skiten ur gemene man.
Jag ser det lite som att jag serverar en illusion.
För erkänn - när ni går på italiensk restaurang vill ni bli serverade av en italienare, och när ni går på ett tapashak vill ni bli uppvaktade av en spanjor, och när ni ska käka sushi är det alltid lite lite bättre om han som rullat riset är en sneögd liten jävel i svart liten risrullarmössa. Erkänn!

Ibland går det inte som man vill.

Eller så orkar man bara inte hålla på och tramsa längre.
Då kan man bara rädda situationen med humor.
Egentligen söker man bara ett avslut.

"....Pasta Linguine ai Frutti di Mare!"
(med bästa italienska uttalet en la stada)

"Ah! Äkta italiensk mat, på en äkta italiensk krog, serverat av en italienare! Det kan inte bli bättre!........guuud så fint upplagt! Åh, blåmusslor - gud så gott! Säg mig...vad heter blåmusslor på italienska?"
"Jag har inte den blekaste, jag kommer från Brasilien."
"Hahaha....vad pratar man där då?"
"Portugisiska."
"Är inte alla latinska språk snarlika?"
"Jo, förvisso."
"Vad heter blåmusslor på portugisiska då?"
"Ingen aning du, jag är adopterad. Smaklig måltid."

Lurade!

Känn er lurade allihop!

Det här har hela tiden varit ett experiment från min sida. Ja, det har varit långt mycket mer utstuderat än ni kan föreställa er, för under tre månaders tid har jag, Göran, utgett mig för att vara någon annan än den jag är! Jag har surfat, bloggat, umgåtts med de gamla i huset, försökt föra dialog med snärtorna i slöja, och handlat mat på livset tvärs över.... Jag har nog aldrig sett så mycket konstig mat i hela mitt liv!

Det här med bloggen har mest varit för att hjälpa mig stanna i karaktär, men inget av detta hade varit möjligt om det inte vore för lägenhetsinnehavaren själv, Luis, som hjälpt mig på traven med aktiviteter som en förortsbo faktiskt ägnar sig åt.

Det har lett till konserter och evenemang jag aldrig annars skulle företagit mig. Supertrevligt! Jag har ju till och med skaffat mig ett jobb av folket, vilket gjorde mig glad, för som Anitra säger: man ska vara glad åt det lilla. Men alla ni som följt mig på bloggen vet ju allt redan.

Det hela var Anitras idé. Hon talar för en comeback, och att jag då ska stå ett steg närmare folket, närmare fler sociala grupper, för att få fler väljare. En man av folket!

Sagt och gjort - jag flyttade till en liten femma i Rågsved. På dörren står det: Luis Ortéga, och balkongdörren vätter ut mot en egen liten gräsplätt. Där skulle vi grilla i sommar. Jag vaknar varje morgon klockan 06.30 med ångest. Jag klarar det inte längre! Jag kan inte leva på en sån här klaustrofobiskt liten yta! Jag kan ju för guds skull inte ens behålla ett vanligt jobb! När jag stod där i dörren på den anrika restaurangen, skrattade folk åt mig!

Så det är tack och adjö nu. Jag avbryter det här projektet. Hoppas ni uppskattade mitt bloggande. Tack för tiden som varit, och som vi säger lite skämtsamt här ute i förorten: TJO!

/Göran